Finn Zetterholm, författare och vissångare, om “Spring Ricco”:

“I nio låtar – eller nio scener om man så vill – skildrar de tillståndet i ett land där kontrasterna bli allt större och där verkligheten för många är skoningslös. Det är som om Florence Valentin stod någonstans på en gata och spontant berättade vad de ser omkring sig. Men missförstå mig inte, här finns inga slappa meningar och allmänna fraser – tvärtom. I det spontana finns en precision, formuleringarna är som ristningar i blod på en betongvägg.

Love Antell som skrivit texterna och musiken har hittat exakt rätt ton. Vad jag gillar är att han inte tycker en massa, han beskriver. Jag har varit med länge och hört alldeles för mycket politiska sångtexter och plakatverser, där man skriver folk på näsan vad de ska tycka. En bra författare gör tvärtom, han rensar bort en massa dökött och adjektiv och berättar istället. Det säger mycket mer.

I Antells texter är det verben som styr och som driver på i sångerna. De blir som filmsekvenser av en riktigt bra regissör.

Den värld Florence Valentin beskriver är tragisk, men här finns ingen fadd sentimentalitet. Kontrasterna är skärande, det sorgliga blandas med svart komik: ‘…Skottsäker väst från Dolce Et Gabana’ , ‘…På TV kaklar dom golven, Bara hyr en polsk Martin Timell’, ‘…De bankbelånade villorna poppar upp som svampar efter regn’ , ‘…brinner som ett bokbål, hans Rolex håller, resten blir kol…’ (om Görg Haider), ‘…Här på gatan finns allt jag vill ha, de fartblinda skyndar förbi…’

Världen runt oss är alltför ofta utan förbarmande, vår längtan efter ömhet och närhet är existentiell. Poeter som Evert Taube och Per Lagerkvist sjunger om sin älskling som en ros eller som ett blommande mandelträd. Florence Valentin sjunger:

‘Du är värd mer än asfalt och snöblandat regn
Du är värd mer än mängden i morgonrusningen.
Det krossar mitt hjärta när vi krossar porslin
Ikväll vill jag vara vän med dej.’

Jag blir rörd av en sådan kärleksförklaring.

Musiken är enkel och osofistikerad, den fungerar bra och lyfter fram texterna så de sätter sig i skallen på mig. Jag skulle vilja att de här sångerna nådde ut till fler åldrar än Florence Valentins ganska unga publik. Jag skulle önska att den här plattan damp ner hos lite fler medelålders människor och skakade om dem.”

Releases